kom och slå sönder mig värld
det är allt jag begär
(Flen/Paris - Kent)
Jag ska nu göra någonsorts upprustning av saker och ting här. Några korta saker kan jag nämligen konstatera rörande mitt tämligen ointressanta liv. 1. Jag gillar att skriva. Älskar det, vore kanske mer sanningsenligt. 2. Jag behöver skriva för att liksom orka med alla saker som händer i mitt liv och utanför det. 3. Vore det då inte en klok slutsats att rusta upp intressen som rör ordbubblande och formuleringsspottande? Svar: Jo. Därför, kära läsare, ber jag er att lite snällt knuffa på mig så att jag inte gör sådana här totalt onödiga hål i min blogg. Min blogg är en i syskonskaran av små knubbiga bebisar jag har och jag vill inte låta den lämnas alldeles övergiven. Jag vet att ni finns. Skriv en kommentar ibland. Kritisera mig, älska mig, skäll ut mig.
Men, jag ska lämna er ifred för nu. Istället kan jag stolt meddela att jag än så länge är helt odrabbad av allt vad skolångest heter. Jag har till och med, hör och häpna, mycket prydligt knåpat igenom några tal i matteboken, för att väcka hjärnan från koma. På mitt rum ligger en liten hög av nya, fina kollegieblock i återvunnet papper och en almanacka med regnbågsfärgade krokodiler. Jag blir inte stressad av att se på dem. Kanske har jag nått någonsorts mognadsnivå under mitt förmodligen mest filosofiska och lugna sommarlov hittills. Ja, för vad har jag egentligen gjort i sommar? Människor i min omgivning som är medvetna om hur mina dagar vanligvis ser ut, vet att jag inte har tid över särskilt ofta. Det finns så mycket som är mysigt att göra! Och i sommar var tanken att detta "göra" skulle bli ett sommarjobb i kombination med mitt nyaste träningsintresse, orientering. Men så fick jag inget jobb. Veckan innan sommarlovet slog det ned som en mindre sten i huvudet på mig, jag hade tio veckor av absolut ingenting framför mig. Det sätter väl skräck i vilken människa som helst. Så ni kan ju förstå lite hur jag, vanligvis sysselsatt med tre saker samtidigt, kände.
Om jag hade varit lite duktigare hade jag väl startat något projekt. Lärt mig sy utan att förstöra det jag har i händerna. Byggt magrutor. Skrivit en bok, blivit bäst på matlagning, engagerat mig i lokala föreningar. Men, jag är ju ändå bara jag. Och så här efteråt, när jag ser tillbaka på "tio veckor av ingenting", så innehåller de ganska mycket ändå. Precis som jag tänkt så höll jag igång med tränignen, om än inte lika intentsivt. Jag orienterade en del, precis som jag tänkt mig, ni borde prova denna grymt underskattade sport. Lera i skorna och pinnar i håret och frihet. Jag träffade mina vänner och min pojkvän, var på två festivaler, badade massvis i havet och blev solbränd. Men mest av allt har jag bara varvat ned. Jag tror att jag läst säkert 40 böcker under de veckor jag varit i olika sommarstugor, i hamockar, hängmattor och på picknickfiltar. Och det känns bra. Nu är jag med igen. Snart börjar innebandy och skola, friskis och svettis hade premiär för sitt höstschema igår. Kanske hittar jag på lite nya saker också, vem vet? :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
min första skoldag idag, vill dö typ...
jag har skrivböcker gjorda av bananstock typ!
Skicka en kommentar