Om kunskap.

As we sit on skinny hands
Nothing to say, nothing at all
I don't know you and I... I don't want to
You're so awkward just like me
But I don't care

(You're the reason I'm leaving - Franz Ferdinand)


Egentligen ligger jag back på antalet sömn-timmar den här helgen och borde inte ha slagit på datorn 13 minuter i tio. Det gjorde jag ändå. Human beings are so silly, arn't they?

Kortfattat så har de senaste dagarna gått åt till försök till positivt tänkande.
Det är riktigt energikrävande.
Därför är jag trött och ska uttrycka mig mycket enformigt.
Eller ja, det gör jag redan...never mind.

Skolan har i mina ögon gjort framsteg, eftersom jag den senaste veckan faktiskt upptäckt att jag lärt mig något som jag kan ha nytta av i livet.
Den första Aha-upplevelsen kom häromdagen när jag slog upp fysikboken (förmodligen under flera djupa suckar, provet imorgon ligger på hela klassens samvete vid det här laget, skulle jag tro) och efter en stunds genom-ögnande upptäckte att jag faktiskt vet hur man byter RAM-minne, grafikkort, ljudkort och nätverkskort i en dator. Läraren hade ju faktiskt gått igenom det för ett par veckor sen. Wow. Det finns datorer på nästan alla arbetsplatser i världen. Grattis skolan!

Under bildlektionen i fredags lärde jag mig något inte alls lika viktigt, men mycket roligt;
hur man framkallar fotonegativ tillsammans med två hyffsat flummiga vänner med dåligt mörkerseende.
Det var en spännande och lärorik upplevelse.

Ibland undrar jag över val. Jag ser människor omkring mig som så självklart gör allting, och jag undrar, hur blev deras liv så enkelt?
Vad har jag missat?
Det är inte det att mitt liv är något att höja på ögonbrynen över.
Det är mest det faktum att Einstein har fel. Tiden står aldrig still. Inte någonstanns.
Det finns inte utrymme för att stanna.